Om oss

Själva grunden bakom “ROS för motivation” kom långt innan jag ens hade den minsta tanke på att göra ett företag av det. Mitt namn är Jonas Björk, jag har 5 års universitetsstudier i ryggen, gjort militärtjänst, arbetat på fler arbetsplatser än vad jag kan ha koll på och varit aktiv som ledare inom föreningsidrotten sedan jag var 15 år.

Grunden till att “ROS för motivation” växt fram som ett koncept för att bygga motivation på arbetsplatser handlade först och främst om en känsla, eller bristen av en känsla, arbetsglädje.

Hur får man arbetsglädje egentligen?

För mig började denna resa när jag insåg vikten av att hjälpa skolelever med sin motivation och arbetsglädje. Det jag kom fram till, med hjälp av mina kollegor och all forskning vi tillsammans läst, var att goda relationer är det absolut viktigaste för elevers glädje i skolan.

När glädjen att vara i skolan finns så kan man börja jobba med vilka förväntningar eleverna kan ha på sig själva, om de vet om dessa förväntningar så öppnar det upp möjligheten att allt oftare få känslan av att lyckas. Det handlade kort och gott om att skapa goda relationer mellan lärare-elev och mellan elev-elev. Få varje elev att sätta ord på vilka förväntningar de har på sig själva och vad de kan uppnå. Kan vi lyckas med detta så ökar chanserna att få känslan av att lyckas allt oftare. Det var dock först i efterhand som jag började förstå att allt egentligen också börjar med relationen mellan lärare-lärare…

Om det fungerar på skolelever, varför inte på fotbollslag?

Som tränare för ett seniorlag i fotboll började jag fundera på hur jag skulle kunna föra över mitt arbete med skolelever till fotbollsspelare. Det var egentligen inte så svårt, jag hade alla verktyg jag behövde. Och det fungerade faktiskt. Jag fick till min stora glädje se dessa fotbollsspelare utvecklas på alla möjliga sätt, som lagspelare, som fotbollsspelare och vi lyckades bra. Vi kanske inte vann alla matcher men vi spelade bra fotboll, vi hade roligt och vi gjorde det tillsammans.

Tillbaka till arbetsplatserna

Jag har varit med på många kick-offer, teambuilding dagar, föreläsningar m.m. där tanken har varit att bygga relationer och arbetsglädje. Det kanske fungerade en vecka eller två, men sen gick allt tillbaka som det var innan igen.

Varför är det så?

“Om det fungerar på skolelever och fotbollslag, varför inte på arbetslag?” Denna tanke fick jag för några år sedan när jag arbetade på en skola där allt helt plötsligt började fallera. Cheferna började skälla och ställde allt högre krav, det skapades grupperingar i arbetslaget där det snackades skit om det ena om det andra, arbetsglädjen försvann och förvandlades till en börda. Jag fick allt mer sällan känslan av att jag lyckades göra ett bra jobb som lärare. När jag tänker tillbaka på det så var jag egentligen en bättre lärare just då än vad jag hade varit tidigare, men allt skäll från chefer och allt skitsnack i arbetslaget fick mig att känna mig som en dålig lärare, trots att jag med tiden utvecklats till en bättre lärare.

Det låter som att det var en förfärlig arbetsplats, men det var det inte. Det var fantastiskt fram till en punkt då det av olika parametrar blev ett för högt tryck på cheferna. De tappade kontrollen och de tappade den viktigaste grundstenen, relationerna i arbetslaget.

ROS:en tar sin form

Utan att ha en tanke på att starta ett företag som arbetar med motivation på arbetsplatser så började jag fundera och läsa forskning om motivation. Vad är det egentligen?

Motivation är en känsla som vilken annan känsla som helst. Och som alla andra känslor vi människor har så har den en gång i tiden utvecklats fram genom evolution. Den förtida människans förmåga till att känna kärlek exempelvis, den möjliggjorde starka band mellan människor. När den uppstod mellan en kvinna och en man så gav det större chans till att fler barn föddes. Alltså att deras gener fick leva vidare.

Känslan av smärta, både fysiskt och psykiskt, har också ett syfte. Vi vill inte hamna i den situationen igen för det gjorde ont. Utan känslan av smärta hade man förmodligen inte överlevt särskilt länge för 200 000 år sedan.

Känslan av att vara motiverad till att göra något handlar om att vi får en belöning när vi lyckas. Känslan att lyckas hitta den magiska kantarell platsen eller att lyckas fälla den där älgen så att gruppen inte behöver oroa sig för mat de kommande dagarna. För att få känna den belöningen så måste vi veta vad vi vill lyckas med och vi behöver personer runt oss som uppmärksammar att vi lyckas. Med andra ord behöver vi goda relationer, vi behöver ha ansvar och förväntningar som är på en rimlig nivå och vi behöver få känna att vi är skickliga på det vi gör. Jag vill påstå att människan genom historien är överlägsna andra djur när det gäller förmågan att få motivation genom sociala kontakter.

Belöningen vi får i slutändan är känslan av att lyckas, det är en härlig känsla och när vi väl fått smaka på den så vill vi ha den igen. Vi människor är missbrukare av känslan av att lyckas och det är den som får oss att söka känslan av motivation för nästa utmaning.